söndag 16 november 2008

Varför man blir instruktör

Idag fick jag en påminnelse om varför man är instruktör.

Jag har hjälpt en dam med sin hund då dom kört fast i fotgåendet. Ett moment som dom tidigare hade gjort jättebra var nu under all kritik. Vi träffades två gånger och jag gav henne en del tips och råd och peppade henne inför kommande tävlingar.

Idag ringde telefonen och hon berättade att hon inte hade fått ett första pris på dagens tävling MEN hon hade fått en 9:a på fotgåendet och att hon hade varit så himla nöjd. Jag fick ett stort tack som värmde i hjärtat.

Det är sånt här som gör att man kväll efter kväll i alla olika väder står och kämpar för att andra ska kunna komma någonvart med sina hundar.

1 kommentar:

  1. Hej!! Gud vad kul det skulle vara att komma och hälsa på! :)
    Jag ska höra med Jozze imorgon :)
    Hihi, vi saknar dig! Pusspuss.

    SvaraRadera