I fredags fick jag en komplimang, men inte en sådan där vanlig som "vad fin tröja du har" eller "tack för hjälpen, du är toppen" utan en som värmde hela vägen in till hjärtat och som fortfarande värmer när jag tänker på det. Tack darling, du vet vem du är, men jag tror inte du vet hur mycket det betydde!Komplimanger över lag ger jag alldeles för sällan och jag är oftas alldeles för dålig på att ta emot och suga in dom jag får. Oftast är det bara det negativa man tar åt sig av och fokuserar på istället för tvärtom.
Jag tror det ska bli mitt nyårslöfte. Varje dag ska jag hitta något positivt om mig själv och ge någon i min närhet en komplimang eller någon slags uppmuntran. Vilket härligt år det kommer att bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar